IV. Homosexualiteten i Bibeln och kristna traditioner

Analysen och tolkningen av vad Bibeln säger om homosexualitet har gjorts många gånger både i tidigare svenska och utländska dokument och i en omfattande facklitteratur. Här vill vi inte upprepa den detaljerade exegesen av allt relevant material. Vi hänvisar till det som gjorts tidigare och till litteratur som nämns i bibliografin. I stället vill vi ge en översikt över ett urval centrala bibelställen som brukats i diskussionen, kort sammanfatta huvudtolkningarna av dessa och ange några punkter som vi menar är av betydelse för bedömningen av deras relevans idag. Det som följer är alltså en översikt över några bibeltexter som behöver aktualiseras.

Gamla testamentet

Det finns i Gamla testamentet fram för allt två sammanhang som talar om homosexuella handlingar: berättelsen om Sodom och Gomorra i 1 Mos 19:1-13 och helighetsföreskrifterna i 3 Mos 18:22 och 20:13.

I berättelsen om Sodom och Gomorra skildras hur två änglar skickades av Gud för att undersöka hur stor ondskan var i dessa städer. De fick bo hos Lot som var främling i Sodom. När männen i staden fick höra om dessa besökare gick de till Lot och begärde, att han skulle sända ut sina gäster så att männen skulle kunna "känna" dem. Lot vägrade och erbjöd dem istället sina döttrar, som de skulle få göra vad de ville med. Flickorna blev dock aldrig utlämnade för änglarna räddade Lot ur männens våld, men staden förstördes som straff. Denna berättelse har senare så självklart ansetts handla om homosexuella handlingar, att den på många språk har gett upphov till ordet "sodomitiska" för homosexuella handlingar och "sodomit" för en som begår handlingarna.

När det i Gamla testamentet hänvisas till Sodoms straff sägs det emellertid inte att staden straffades på grund av männens homosexualitet. Straffet anses huvudsakligen gälla brott mot gästfrihet eller andra synder av icke-sexuell karaktär. Se till exempel 5 Mos 29:22-28; Jes 3:9; Jer 23:14. Ett möjligt undantag bland hänvisningarna är Hes 16:46-50 som talar om att Sodoms invånare "bedrev vidrigheter" (to'eva), och därmed använder samma ord som återfinns i helighetslagarna i Tredje Moseboken i samband med en rad förbud av sexuell art. "Gästfrihetstolkningen", som också Jesus själv enligt Matt 10:15 tycks associera till, är dock den mer allmänna. Den fortsatte bland kristna teologer under de första århundradena, även sedan en sexuell tolkning - om än inte i första hand en homosexuell sådan - från senjudisk tid hade framförts. När Sodoms och Gomorras synd omtalas i Jud v 7 sägs den bestå i "otukt och onaturligt umgänge". En vanlig tolkning av det senare begreppet är att det syftar på umgänget mellan människor och änglar.

Det andra viktiga sammanhanget i Gamla testamentet är förbudet "för en man att ligga med en man som med en kvinna". Det förekommer på två ställen i helighetsföreskrifterna i Tredje Moseboken. Dessa bibelställen är alldeles tydliga i sitt fördömande av homosexuella handlingar. Det har ändå funnits en livlig diskussion bland exegeter om hur man ska tolka dem och vilken relevans de har för bedömningen av homosexualitet idag. De flesta forskare är överens om att eftersom dessa förbud förekommer i helighetsföreskrifterna måste man ta hänsyn till dem, inte bara som etiska regler i vanlig bemärkelse, utan som regler med kultisk relevans. Det ord som översätts som "något avskyvärt" (to'eva) är en tekniskt term för något rituellt eller etiskt orent. (Jfr. kommentaren om Hes 16:46-50 ovan)

Exegeterna har olika uppfattningar om vilka slutsatser som bör dras av detta. Vissa menar att ordet förmodligen syftar på någon form av tempelprostitution och att det förkastliga i sammanhanget är kopplingen till avgudadyrkan. Andra påpekar att syftet med helighetsföreskrifterna inte bara var att avvärja avgudadyrkan och bevara det israelitiska folkets särart. Den rituella renheten hade med relationen mellan olika sfärer i livet att göra. Det framgår av att andra handlingar förbjuds i samma sammanhang utan koppling till avgudadyrkan. Det gäller till exempel förbuden mot incest och mot att ligga med en kvinna under menstruationen.

Nya testamentet

I de paulinska skrifterna tas frågan om homosexuella handlingar upp i de så kallade lastkatalogerna i 1 Kor 6:9-10 och 1 Tim 1:9-10. I det första fallet hotas de som utövar de uppräknade lasterna med att inte få ärva Guds rike. På det andra stället inleds katalogen med ett påstående om att lagen finns för de personer som "lever utan lag och ordning" och inte för de rättfärdiga. Dessa lastkataloger är stiliserade och förmodligen till sin grundstruktur ett imiterande av samtida icke-kristna etiska uppräkningar och den gammaltestamentliga lagen. Det specifikt kristna är att de relateras till frälsningsfrågan, vilket blir särskilt tydligt i brevet till korintierna. Dessa lastkataloger räknar upp ett antal typer av syndare: avgudadyrkare eller hädare, dråpare, drinkare och ovettiga personer med flera. Bland dessa finns också ett antal personer som ägnar sig åt synder av sexuell art. Uppräkningen ger ingen uttömmande beskrivning av alla typer av synd, som gör att en människa går miste om Guds rike. Det är alltså fråga om exemplifieringar och behöver inte innebära att dessa synder är värre än alla andra.

Bland dem som syndar på ett sexuellt sätt finns de som ägnar sig åt någon form av homosexuella handlingar. I 1 Kor 6:9 har två ord (malakos och arsenokoites) översatts med "män som ligger med andra män". I den nya bibelöversättningen, Bibel 2000, har man justerat NT 81s översättning och ändrat "homosexualitet" till ovanstående. Ett av dessa två ord (arsenokoites) återkommer i 1 Tim 1:10 och har då översatts med samma fras. Båda de grekiska orden har tolkats som syftande på homosexuella, men exegeterna är oense om den exakta betydelsen.

Det första ordet i 1 Kor 6 (malakos) betyder ungefär mjuk eller vek. Det grekiska ordet var i antiken inte någon teknisk term för homosexuella - någon sådan term finns för övrigt varken på hebreiska eller grekiska - utan användes om män som mycket tydligt inte var homosexuella utan snarare, med våra mått mätt, skulle anses manliga. Att de beskrevs som "mjuka" med just detta ord behövde inte ha något med sexuell preferens eller feminina karaktäristika att göra. Ordet användes negativt som benämning för moralisk slapphet i allmänhet, men också positivt för "en känslighet" till exempel i relation till konstnärlig förmåga. I samband med homosexualitet kunde ordet användas om den passiva parten i ett förhållande.

Det andra ordet i 1 Kor 6 (arsenokoites) är samma ord som i 1 Tim 1:10 har tolkats som en term för den aktiva partnern i en homosexuell relation. Ordet är okänt i den mycket stora grekiskspråkiga litteraturen om samkönad sexualitet även om liknande ord, efter Paulus, i viss utsträckning används av huvudsakligen kristna författare. Ordet går sannolikt tillbaka på formuleringar i Septuagintas översättning av helighetsföreskrifternas förbud mot homosexuella handlingar i Tredje Moseboken (3 Mos 18:22; 20:13).

I 1 Tim 1 omges termen arsenokoites av orden pornos och andropodistes. Det förra ordet betyder en manlig otuktig i allmänhet men kan också användas om en manlig prostituerad. Precis som malakos kan tänkas få en specifik mening i 1 Kor 6 på grund av närheten till arsenokoites, kan sammanhanget i 1 Tim 1 ge ordet pornos en speciell innebörd. Det har lett vissa exegeter till att tolka stället så att det skulle handla om pederastisk prostitution. Detta antagande skulle stödjas av det efterföljande ordet andropodistes. Det betyder kidnappare och slavhandlare, som i dåtidens samhälle var en och samma sak, eftersom man kidnappade pojkar och flickor för att sälja dem som slavar. Vackra pojkar och flickor som togs som slavar såldes ofta till prostitution. Detta bibelställe skulle då kunna vara ett fördömande av homosexuell prostitution i alla dess led. Andra exegeter föredrar att tolka 1 Tim 1 mer i relation till dekalogen. Då ges orden en allmännare innebörd som inte utesluter att det handlar om pederastisk prostitution, men samtidigt menar man att utsagorna är mer generella än så.

På grund av det ovanliga i dessa uttryck i den paulinska traditionen är det svårt att säga vilken mer exakt betydelse de har för att förstå Paulus hållning till homosexualiteten i allmänhet, även om de i kyrkans tolkningstradition generellt har ansetts syfta just på homosexuella handlingar. Osäkerhet bekräftas av den fortsatta tolkningshistorien. Under de första fyra hundra årens diskussioner bland kristna grekiskspråkiga kyrkofäder och senare latinska om homosexualitetens omoraliska karaktär, hänvisades det aldrig till dessa ställen i 1 Kor 6 och 1 Tim 1. Det skedde inte ens bland de teologer som särskilt enträget avvisade homosexualitet, som till exempel Johannes Chrysostomos och Augustinus.

Genom att problematisera dessa bibelställens relevans för frågan om vår tids homosexualitet, motverkas tendensen att identifiera homosexualitet som en särskilt svår synd. Det gäller speciellt motiveringen att den som ägnar sig åt samkönad sexualitet, enligt 1 Kor 6, skulle gå miste om Guds rike. Det har sällan funnits en benägenhet i det allmänna kristna medvetandet att förknippa andra synder i katalogen med risken att inte ärva Guds rike. Detta trots att det faktiskt står så även om tjuvaktiga eller själviska människor och drinkare. Det förefaller inte meningsfullt att särskilt betona de homosexuellas synd. Om alla de synder som nämns förutsätts dock att de tillhör en förgången tid.

Det finns dock ett nytestamentligt ställe som mycket tydligt tar avstånd från homosexuella handlingar. Det är Rom 1:18-32. Paulus diskuterar här människors möjlighet att lära känna Gud. Han menar att alla människor genom skapelsen har möjlighet att ana vem Gud är, och därför finns det ingen ursäkt för dem som har hemfallit åt avgudadyrkan och tillber det skapade. En konsekvens av detta är att de började ägna sig åt ett omoraliskt liv i största allmänhet. Detta liv är på samma gång straffet för deras ovilja att erkänna den sanna Guden. Genom sitt omoraliska liv straffar de sig själva. De bytte ut det naturliga sexuella umgänget mot att kvinnor låg med kvinnor - detta är enda gången lesbiska relationer berörs i Bibeln - och män med män. Tankegången verkar vara enkel och klar, men det finns flera olika tolkningsproblem. Det gäller till exempel vilka människor som avses och om det syftar på tempelprostitution eller på homosexuella handlingar i allmänhet.

En viktig fråga i sammanhanget är också vad som menas med ordet "onaturligt". Det grekiska uttrycket (para fysin) i texten kan betyda både mot naturen och ovanligt. Gäller det en konkret artbestämd natur - ett så kallat realistiskt naturbegrepp - eller en allmän naturlag - ett så kallat idealistiskt naturbegrepp? Vissa har velat se språkliga anspelningar till skapelseberättelsen som skulle visa att Paulus har en tydlig uppfattning om skapelseordningen. Andra har diskuterat om Paulus gjorde en distinktion mellan homosexuell orientering och homosexuellt beteende. Denna tanke, som motsvarar vår moderna distinktion, finns i hellenistisk filosofi, till exempel hos Aristoteles, men i den judiska miljön tycks den vara okänd. Paulus bakgrund gör att han kanske kunde känna till detta, men det förefaller lika sannolikt att han inte gjorde denna skillnad. Paulus tystnad på den här punkten gör det viktigt att inte övertolka åt vare sig det ena eller andra hållet.

Sammanfattningsvis finns det två vanliga typer av ståndpunkter om Romarbrevets betydelse för bedömningen av homosexualitet. Den ena anser att Paulus avvisar alla homosexuella handlingar för att de är en konsekvens av det allmänna avfallet ifrån Gud. Detta avfall kommer till uttryck också på andra områden, vilket Paulus utvecklar längre fram i Romarbrevet. Det är emot den naturordning för människors sexuella samlevnad som Gud har bestämt oavsett hur man ur filosofisk synpunkt förstår naturbegreppet.

Den andra ståndpunkten ser Paulus framställning som en etisk bedömning av konkreta fenomen i hans egen samtid. Detta i ljuset av hans grundtanke om att avfallet från Gud är grunden i all synd eftersom människan har möjlighet att förstå vem Gud är och vad Gud vill. De konkreta fenomen som här berörs kan antingen vara homosexuella handlingar, som på ett eller annat sätt är relaterade till hednisk kult eller den allmänna lössläpptheten som tog sig uttryck i att människor, som likaväl kunde ägna sig åt "naturlig" sexualitet ändå ägnade sig åt homosexuella handlingar. Slutsatsen av denna tolkning är att om en viss form av homosexualitet inte motsvarar Paulus förståelse av homosexualitet, i betydelsen att den inte är uttryck för avfall från Gud eller för promiskuitet över könsgränserna, så kan inte Paulus fördömande hållning anses generellt tillämplig.

Slutsatsen blir då, som antytts, att bibeltexterna förvisso tar avstånd från homosexuella handlingar i sitt givna sammanhang, men vilken homosexualitet det gäller råder det olika meningar om. Kyrkan bör inte tona ner det förhållandet att vissa bibeltexter entydigt tycks ta avstånd från homosexuella handlingar. Detta måste i stället klargöras och tas ställning till. Den som bara lättvindigt går förbi detta gör inte allvar av Bibelns normativa och nutidskritiska funktion. Däremot får man inte heller ignorera att homosexualiteten i Bibeln inte har den karaktär av särskilt allvarlig etisk fråga som man många gånger har tillskrivit den.

Kyrkans historia

Homosexuell orientering såväl som homosexuell samlevnad är inte någon modern företeelse. Genom hela kyrkans historia finns exempel på homosexualitet i såväl det omgivande samhället som i kyrkan. Att själva ordet är modernt betyder inte att företeelsen som sådan är det. Såväl texter som tar avstånd från homosexuell samlevnad som olika exempel på djupa känslomässiga relationer mellan personer av samma kön ofta uttryckta i passionerat kärleksspråk visar på en historia som för många är relativt okänd. Detta betyder inte att den samkönade kärleken helt förnekats. Tvärtom har den inte minst i de enkönade monastiska sammanhangen varit välkänd.

I den hellenistiska kultur i vilken den kristna kyrkan formades var homosexualitet ett både välkänt, omtalat och inom bestämda ramar samhälleligt accepterat fenomen. Med sin bakgrund i judisk tradition och dess etik tog de första kristna avstånd från homosexuell samlevnad, liksom för övrigt all sexuell samlevnad utanför äktenskapet. Under inflytande av den grekiska filosofiska traditionen och dess betoning av dygder och laster försköts emellertid centrum för diskussionerna till det sexuella begäret och frågan om hur det skall och kan tyglas. Sexualiteten placerades därmed in i samma sammanhang som andra kroppsliga drifter. Med bakgrund i den nytestamentliga betoningen av vikten av att försaka, av nödvändigheten av att tygla de kroppsliga begären och av friheten från lustans slaveri kom den tidiga kyrkan att präglas av den asketiska tendensen i samtidens allmänna filosofiska tradition. Därmed kom de bibliska argumenten mot homosexuell samlevnad med deras betoning av familjen och folket och vad som är naturligt och onaturligt att trängas undan av kraven på att rikta blicken från ett sökande av jordiska ting och jordisk njutning till det som ansågs mer verkligt och bestående. Samtidigt som man tog avstånd från ett förkastande av materien och kroppen som något oväsentligt eller till och med ont, betonades den kristnes ansvar för inte bara själens utan också kroppens helgande.

I synen på sexualiteten uppstod snart en spänning mellan dem som menade att den kristne som förmäld med Kristus och medborgare i himmelen helt skulle avstå från sexuella relationer, och dem som bejakade sexualiteten under förutsättning att den hölls inom äktenskapet och omgärdades med tydliga regler. Ur denna spänning växte en i den kristna traditionen bestående dualitet mellan den ordinarie kristnes livsförhållanden och det monastiska livets villkor. Askesen, inklusive sexuell avhållsamhet, behöll dock en plats även utanför det monastiska livet i och med de kyrkliga fasteperioderna.

Inte minst från fornkyrkans tid finns mängder av belägg för att man var klart medveten om att det sexuella begäret kunde riktas mot personer av samma kön och tillfredsställas genom samkönad sexualitet. Även om homosexuell samlevnad intar en relativt undanskymd plats i fornkyrkliga predikningar och lastkataloger är det ingen tvekan om att kyrkan tog avstånd från denna, liksom all annan sexuell samlevnad utanför äktenskapet. Men det är framförallt i monastiska texter som vi möter en mer utförlig kritik av homosexuella handlingar liksom olika regler vars innebörd var att förhindra risken för att homosexuell attraktion ledde till homosexuell samlevnad.

De tydligaste positiva beläggen för homosexuell orientering bland kristna återfinns även den i monastiska texter. Även om man, åtminstone offentligt, helt tog avstånd från alla homosexuella handlingar, kan man se en obruten linje från de grekiska filosofskolornas homoerotiska relationer och språkbruk in i den monastiska traditionen. Här finns otaliga exempel på en djup känslomässig bindning inte minst mellan män, företrädesvis mellan en äldre lärare och en eller flera yngre elever. Denna beskrivs under medeltiden ofta med hjälp av anspelningar på och bruk av antika texter och uttryck hämtade från homosexuella sammanhang. Men även utanför de strikt monastiska sammanhangen finner vi exempel på en så nära vänskap och emotionell bindning mellan personer av samma kön, att vi kan tala om uttryck för homosexuell orientering.

Trots alla kyrkliga avståndstaganden från homosexuell samlevnad har det tvivelsutan ändå förekommit sådan, såväl i monastiska sammanhang som utanför. Det finns få belägg som tyder på att sådant bestraffats särskilt hårt, utom möjligen under vissa tider av sträng monastisk reform. Att homosexuell samlevnad förekom och tidvis stillatigande accepterades i de högre samhällsskikten är tydligt. Modern debatt inom forskning kring homosexualitetens historia och plats i kyrkohistorien, visar hur svårt det är att dra säkra slutsatser utifrån ett bräckligt och ofta tvetydigt källmaterial. Tolkningsproblemen uppstår inte minst genom avsaknaden av omnämnande av homosexuell orientering och homosexuell samlevnad. Varken tydlig lagstiftning och kritik mot homosexualitet, eller brist på lagstiftning och kritik, kan utan vidare tas till intäkt för en bestämd utbredning eller förekomst av homosexuella relationer. Det finns dock skäl att tro att reformationen och framväxten av det moderna borgerliga samhället gav mindre utrymme åt homosexuell orientering än vad som tidigare varit fallet. Det är också tydligt att lagstiftning mot homosexualitet, och inte minst sjukdomsstämplingen, huvudsakligen är moderna företeelser.

Genomgången av det bibliska materialet och kristen tradition visar, att båda dessa storheter har formats i en spänningsfylld relation med omgivningen vid olika tidpunkter. Den kristna traditionen har inte bara varit en upprepning av innehållet i de bibliska texterna, utan har också styrts av andra faktorer. Homosexualitet visar sig ha uppfattats olika under kyrkans historia beroende på olika situationer, men också på grund av att man har uppfattat olika bibelställens innebörd och tillämpbarhet olika. Traditionen lär oss att en enda och enhetlig uppfattning och praxis knappast har funnits.

Tillbaka